Kulturorientering

Bok, "Vad är tecknade serier? - en begreppsanalys" av Fredrik Strömberg

Efter föreläsningen av Henri Gyllander blev jag nyfiken på seriekonsten. Därför begav jag mig till konstbiblioteket för att hitta en bok som inte var en seriebok utan en bok som handlade om serier. Alltså någon slags forskning kring  konstformen serier. En definition av serier är enligt Fredrik Strömberg svår att hitta just för att det finns så många olika. Några olika strömningar hos definitionerna kan dock urskiljas, till exempel den estetiska som har dominerat i Europa medan den massmediala har dominerat i USA. USA och Europa är förövrigt de områden som ägnas mest uppmärksamhet i boken, mycket för att det är där seriekonsten verkar vara mest utbredd. Även Japan nämns.

En tanke som uttrycktes i boken som fångade mig handlade om att rymd/plats är för serier det tid är för film. Alltså att serierutornas placering driver historien framåt på samma sätt som att tiden driver filmens handling framåt. Det ligger något spännande i att seriens hela historia finns upplagd för betraktaren att se samtidigt. Men jag vet inte riktigt varför jag tycker att det är spännande... Det är något jag får tänka lite extra på.

Utställning, Lisa Larsson - "sextio år med keramik",  Röhsska, Göteborg, 13 februari

Den keramik som ställdes ut på utställning talade inte särskilt mycket till mig utan jag gick bara runt och tyckte att djuren och figurerna var allmänt estetiskt tilltalande. Ibland är det bara så att hjärnan blir blank och oemottaglig för intryck. Jag tror därför att felet låg mer hos mig än i utställningen. Något som ändå fångade lite intresse var kattfigurerna som hade voluminös kropp och platt ansikte. Att blanda två- och tredimensionellt gav en effekt av att katten sprungit in i en vägg och fått ett tillplattat ansikte. Jag tänker mig att katten befinner sig i en stillbild/bildruta i en tecknad serie i stil med bildspråket i tecknade serier såsom bamse och kalle anka.

Utställning "Det stora stygnet - broderi som vision och vittnesbörd", Röhsska, Göteborg, 13 februari

Verket här nedan tycker jag känns som en påminnelse om det förgängliga i livet. Det är en dagbok där sidorna inte är sidor utan toarullar av tyg och där texten är skriven i tråd. Toapapper har en kort levnadstid och kanske då även de dagar som passerar?
En annan tanke som min hjärna för in mig på är att kanske är det så att vi människor alltid lämnar spår av oss oavsett hur tillbakadragna eller isolerade vi gör oss? Det är lika grundläggande att ens varande lämnar spår i världen som att bajsa lämnar spår på toapappret. Och bajsspåret försvinner inte(även om det spolas ner) -det blir en del av världsalltet likt varandespåret blir en del av ett kollektivt medvetande.

verk av Kiwa Saito

verk av Kiwa Saito

Utställning "Saker som händer" av Kristina Gadh på Tändsticksmuseet i Jönköping, 31 januari

"Det var en av alla dessa dagar

då inget särskilt tycktes hända

som det hände

att ett moln landade

mitt framför mina fötter"

Denna text stod på en broschyr som handlade om utställningen och på sätt och vis tyckte jag att det här citatet var intressantare än utställningen i sig. Utställningen kändes spretig för mig för jag tror att jag väntade mig något mer drömskt utifrån molncitatet.

Därför vill jag se citatet som en del av konstverket, och det är kanske inte helt dumt att tänka över de titlar och texter som beskriver själva verken. Hur mycket styr en text vad du ser och upplever? För mig blev utställningen en besvikelse på grund av vad beskrivningen fick mig att förvänta mig och då trodde jag att jag inte ens hade några förväntningar. Ibland vill en ju visa en specifik tolkning med sitt konstverk och då kan det vara nödvändigt med en beskrivande text. Men då en vill öppna upp för tolkningar så blir det viktigt att inte smalna av betraktarens tanke med en ledande titel eller liknande.
Det vore en intressant idé att inte avslöja titeln förrän åskådaren själv har tänkt kring verket. Jag tänker mig att då blir det som att hålla tillbaka det facit som konstnären har så att det finns en chans för betraktaren att bilda sig en egen uppfattning (för jag i alla fall brukar ofta kika på beskrivningen innan jag tittat klart på verket och då fastnar jag lätt i en fix tankegång). En annan idé är att gömma titeln eller den beskrivande texten i själva verket så att endast de som noggrant studerat och tolkat verket själva får insikt i hur konstnären har tänkt... Lite som en skattkarta! Det är något som jag skulle vilja utveckla då jag ofta gillar att sätta titlar på mina verk men jag vet också att titlarna kan bli lite väl ledande och därmed begränsande för tolkningsutrymmet.


Besök på utställningen Promiseland på A-venue, 23 januari

En berörande och upprörande utställning om flyktingkrisen. Jag fastnade särskilt för ett verk som hette Destiny skapat av Haoyu Jiang. Destiny bestod av ett brädspel som gick ut på att antingen hjälpa eller stjälpa en flykting på dennes väg bort från det som fick den att fly. Verket påverkade mig extra starkt på grund av hur det skär sig, både i tanke och känslor. Spel som underhållning möter tragedin och ett stort allvar. En varm och trygg hemmakänsla som brädspel vanligtvis förmedlar möter sorgen och känslan av en förlust av en plats att kalla hemma. Det är ett spel som en inte vill spela för att man inte vill vara en del av tragedin, men hur mycket en än blundar är vi tvungna att spela spelet i verkligheten. Alla har en roll.

Jag kan känna att samtidigt som utställningen skapar medvetenhet så kan det också göra att man lägger mer distans mellan sig och de människor som är utsatta. Det handlar OM flyktingar men vem är utställningen till för? Blir flyktingar alienerade i försöket att visa för omvärlden de svårigheter flyktingar som grupp utsätts för? Jag tror att jag uppfattade det som att det handlade om en grupp av människor istället för människorna i sig. Skogen istället för träden skulle en kunna säga. Båda perspektivet om den enskilda människan respektive strukturer och grupper behövs såklart. Det var bara en tanke som dök upp eftersom förra kursen i utbildningen dels handlade om hur en undervisar för att motverka diskriminering. Där nämndes  just risken för främmandegörande kopplat till ett fokus på grupper och alltså därmed stereotyper snarare än individer.