Föreläsning av Hans Örtegren 18 januari

Föreläsningen handlade om den ämnesutvärdering för bild som gjordes 2015. Där framkom bland annat att elever i årskurs nio i större utsträckning än elever i årskurs sex tycker att bildämnet är oviktigt och inte till någon nytta. Dock tycker de fortfarande att ämnet är roligt. Detta hänger ihop med hur inte bara eleverna utan även samhället i stort uppfattar bildämnet. Bild som enbart fritt skapande och personligt uttryck gör att uppfattningen bli att bilden inte har någon större nytta i samhället (fast fantasi och kreativitet som är en del av bildundervisningen är viktigt överallt om en tänker långsiktigt).

Vad folk inte ser är att bilden är ett starkt kommunikativt verktyg som förtjänar en större plats och inte minst att det måste undervisas i vad bilder förmedlar och hur de tolkas med tanke på att vi blir bombarderade med massa bilder varje dag. För att kunna få ett sådant kritiskt förhållningssätt är det av största vikt att eleverna får lära sig att dechiffrera bilder och även reflektera över egna bilder.

Alltså värderas bilder lågt samtidigt som ämnen som använder sig av text och språk värderas högt. Det är vanligt att språket som kommunikation får denna högre nivå än bild och att det därför är befogat att lämna bildskapandet bakom sig. Men blir inte det en självuppfyllande profetia? Om inte bild undervisas som kommunikationsverktyg har folk inte förutsättningar för att se bildspråket och därför blir skrift- och talspråket viktigare. Jag kom på en slags liknelse som kanske är helt knäpp men jag tänker såhär:

Säg att bild är att prata svenska och tal- och skriftspråk är att prata danska. Danska barn lär sig att tala senare än många andra barn (har jag hört) alltså kan det vara så att det är svårare att lära sig än svenskan. Men bara för att danska är svårare att lära sig betyder det inte automatiskt att det är ett bättre språk att kommunicera på. Svenska har samma kommunikationsförmåga fastän det är lättare att lära sig. 

Obs! Egentligen vill jag inte använda lättare och svårare om bild och språk (bara smidigare att beskriva det så) för jag tror att själva språket som bilden talar är på samma komplexa nivå som talat och skrivet språk. Men just att skapa kan vara lättare i bilden skulle man kunna säga. Så fort som du har satt en prick på pappret har du ju målat, men för att skriva måste handen göra målmedvetna rörelser.