Makt: inför fjärde handledningen

Från förra handledningen fick jag tipset om att jag skulle arbeta i tyg istället för lera vilket jag då inte alls kände mig pepp på men efter några dagars funderande började det kännas som en riktigt bra idé. Tyg är mjukare och blir på något sätt mer mänskligt och det är just det jag vill åt har jag kommit på. Det är grundläggande mänskligt att följa sin flock. Den tanken har jag inte riktigt kommit åt innan även fast den låg och gnagde redan innan dess. Det är tack vare Maja, när hon sa att i samband med det ljud som maskinen avger så blir det något robotliknande i att följa den förutbestämda stigen, som det gick upp för mig att det beteende jag vill visa är så långt ifrån robot som det går. Min tanke är att människor följer varandra för att det finns en interaktion och ett ömsesidigt beroende människor emellan. Robotar följer egentligen inte varandra utan de agerar oberoende av varandra, alltså endast i enlighet med hur de är programmerade. Eftersom de kan programmeras på samma sätt kan de dock tyckas härma varandra. Men detta leder till att  jag fortfarande måste försöka dämpa det mekaniska ljudet i maskinen.

Nånstans vill jag nog uttrycka att det inte alltid är nödvändigt eller mer rätt/värt att bryta mönster som vi följer än att inordna sig i flockdjurskulturen och följa med i mönstret. Att hitta alternativa vägar och bryta mönster bara för sakens skull känner jag själv är något som finns överallt runt omkring mig. Men stundtals känner jag att jag inte alls vill och orkar vara den personen som revolutionerande bryter sig ut genom murar och skapar nya synsätt (inte för att jag lyckas göra det för den delen, hehe, men det känns som att det finns en strävan efter det i mig. Och då särskilt kopplat till konsten.). Och jag vill lyfta fram det som ett alternativ tror jag. Filosoferande, filosoferande... Dags att gå vidare till mer handgripliga saker som exempelvis det som fysiskt har kommit ur mina händer:

En modern människa och en grottmänniska gjorda som fingerdockor som träs ovanpå spelpjäserna i spelet.

Jag känner också att jag måste börja med att göra landskap som figurerna rör sig i. Jag vill kunna göra både kantiga och mjuka former så jag funderar på papier mache eller kanske hönsnät som stomme. Det vill jag sen täcka med tyg så att hela verket blir i tyg. Det känns som en kul kontrast mot den hårda maskinen som snurrar runt figurerna, vilket kanske leder betraktaren in på en tank om mänskligt vs. robotliknande. Jag tänker också att i mitten av spelplanen, alltså den delen som snurrar med figurerna ska ha en liten, liten damm i mitten där vattnet får symbolisera något grundläggande (och så får det vara en grund damm, hehe (döm mig inte allt för hårt för min dåliga humor)). Det kanske får vara någon plastskål eller ett glasfat som får hålla vattnet som jag monterar på spelet på något sätt.

Maktelimaktmakt inför tredje handledningen

Jag har kommit på en sak! Jag ville ända från början av kursen gå in med tanken om att makt inte behöver betyda maktmissbruk, vilket jag lätt annars gör. Samhället rasar, Alla är egoistiska svin!!! Typ sånt där. Och det som jag tänkte senast var att fokusera på bortglömda platser som någon har tagit makten att vända oss ifrån. Och på så vis berör jag ju ämnet maktmissbruk, vilket jag inte är så sugen på. Min nya idé handlar om att människor är flockdjur och det är därför vi följer trottoarer och de maktmönster jag har pratat om innan. Flockdjur följer efter och härmar varandra.Vad jag menar är att trottoarkanten på så sätt blir en tydlig markör för hur flocken rör sig och hur jag i min tur kan röra mig för att passa in . Jag vill alltså rikta in mig på att visa varför vi följer mönstren istället för vad vi hittar när vi bryter mönstret.

Japp! Jag tänker då att följa stigen/trottoaren är ett grundläggande mänskligt beteende och att det då går tillbaka långt i tiden, t.ex. till stenåldern. Jag vill likställa grottmänniskan med den moderna människan i detta avseende. Grottmänniskan har en stig och den moderna människan har en trottoar. Jag vill att dessa ska kunna röra sig över gränserna så att det syns att det är samma sak bara mer sofistikerat i den moderna världen. Här kommer en video över hur jag har tänkt och vad jag har provat så kanske mitt svammel blir lite lättare att förstå:

Principen är att ena halvan av snurrmaskinen ska vara storstad medan andra halvan är skog/natur. Dessa miljöer ska vara fasta och det enda som ska snurra är figurerna som alltså då ska verka gå på ömsom en stig, ömsom en trottoar (eftersom de passerar både trottoar och stig i snurren). Figurerna ska jag göra av lera och måla med antingen poscapennor eller vanlig akrylfärg. Figuren och den påbörjade figuren som ser ut som en korv gjorde jag så att de kunde träs över de spelpjäser som jag i videon sprätter iväg. Men egentligen behövs ju inte spelpjäserna alls så jag ska göra lerfigurer som är fristående istället har jag bestämt mig för. Då blir de också lättare att forma och kan få roligare former. Korvformen är ju inte jättekul liksom;P Ett problem som jag tänker på är ljudet, det skramlar ganska mycket och på en utställning är det mest av allt störande och jag vill inte heller att det ska vara en del av upplevelsen av konstverket. jag tänker att jag ska kapsla in den på något sätt...

Tankar om maktmönster

Jag tänker mig att jag ska försöka få tag i de personer som arbetar med stadsplanering och fråga lite saker för jag har blivit nyfiken på tankarna som leder fram till att den offentliga miljön ser ut som den gör. Jag är väldigt intresserad om hur de tänker kring psykologiska aspekter alltså exakt den makt omgivningen utövar på invånarna. Jag tror att det finns massa tankar om hur praktiska aspekter men psykologiska finns kanske inte i samma utsträckning? Fast vad vet jag? Det har gjort mig nyfiken i alla fall. Var hittar jag dessa personer?

I förra inlägget skrev jag om bänkar och hur de styr fokus och också antifokus. Antifokuset är det som jag vill sätta i fokus för mitt skapande (tänker jag nu i alla fall). Det handlar inte enbart om synen och vyer utan också bland annat känsel. Ett exempel: Trottoarer och gångar markerar ofta att du inte ska på gräset (med vissa undantag förstås). Där går du miste om känslan av att gå på gräset, både med skor och barfota. Och får du inte gå på gräset så kommer du knappast åt att lukta på blommorna, alltså går du miste om en luktsensation.

Vad jag upptäcker nu är att jag romantiserar naturen oerhört mycket. Jag behöver nog lite hjälp att hitta saker som vi går miste om som inte har med naturen att göra. Det som är skapat av människohand. Och då både fula och fina, neutrala, äckliga (plus alla övriga adjektiv du kan komma på) saker.

Jag funderar på att skapa något slags upplevelserum där jag har samlat dessa antifokus och på så sätt gör dem till synliga ting. Troligtvis vill jag att verket ska kunna stimuleras flera olika sinnen.

Jag började att göra lite låtsasgräs i form av fotspår som skulle kunna fungera att gå på i verket. Fotspår kan i och för sig såklart styra exakt var du går men jag tänker att om fotspåren går hejvilt åt alla håll och kanter så kan det troligtvis bättre symbolisera alternativa vägar än vad en hel gräsplätt skulle göra. Fastän en hel gräsplätt ger fler alternativa vägar. Bild! (har inte kommit så långt... hur kan jag få till en riktig gräskänsla? garn och många knutar funkar halvbra...)

Makt - Fältstudie/Upptäcktsfärd för att hitta maktmönster i offentlig miljö

Under handledningen i torsdags, 7/4, fick jag förslaget att jag kunde utforska alternativa vägar som alltså inte följer de mönster som omedvetet har makt att styra vårt rörelsemönster. Kanske kunde jag till och med prova på parkour? Det nappade jag på så när jag upptäckte att det under vetenskapsfestivalen i nästa helg kommer bjudas tillfälle att testa på parkour så kändes det som ödet, haha! Jag tänker att jag ska testa i alla fall.

Men för att hitta alternativa vägar så tänkte jag att det kunde vara värt att först identifiera de vanliga vägarna som mönstren styr oss till att gå på. Därför var jag igår på upptäcktsfärd i närområdet med min kamera i högsta hugg. Här kommer bilder på en del av det jag hittade.

Dessa båda bilder visar samma gata men åt olika håll. Den nylagda asfalten som bildar ett långt rakt streck likt en trottoar verkar också tolkas som en trottoar av vissa även fast den på den högra bilden klart och tydligt sträcker sig rakt över gatan, en väldigt opraktiskt trottoar så att säga. Ett exempel: Två motorcyklister stannar till för att tjöta lite innan de skiljs åt. Men de stannar mitt i gatan precis vid den nya asfaltering (höger bild) och står där några minuter. Det är verkligen inte förnuftet som styr här. Kan det möjligtvis då vara asfaltsmönstret?

Den där lilla grå elstationen i mitten? Jag har aldrig lagt märke till den fastän den är mittemot min fönster(fortfarande samma gata som föregående två bilder). Varför? Nu syns den ju eftersom att jag har fokuserat min kamera på den men någonting är det som gör att den inte syns. Färgen? den sammanhängande mörka trottoardelen som inte går in hela vägen till huset och på så sätt säger att den inte är viktig? Kanske att den är liknande färg som den ljusa trottoaren?

Jag skulle ner mot bilarna till höger, vettigt att gena, eller hur? Men det tog emot lite särskilt som där inte var någon stig som visade att fler hade genat innan mig.

Det här vara det mest tydliga mönstret på hela promenaden. Jag kom från vänster i bilden och tänkte svänga in här. Gången tog slut som en återvändsgränd och därför vände jag för att ta nästa gång in till området. Hallå eller? Det är ju inte svårt att gå på gräset och det tar heller ingen skada av att en person går på det en gång. Jag är styrd! Ack denna makt som mönstret utövar!

Gång som möjligtvis kommer från en gammal upptrampad genväg? Undrar om det skulle kunna ha ett samband med att det är precis vid en skola. Att ungas omedvetna inte har snappat upp mönstren lika tydligt än. Fast en genväg som blir en stig tyder på att ett mönstren följs. Följ strömmen liksom. Men lite mer fritt är det kanske ändå.

En något anonym entré. Kan det vara för att kullerstenarna ligger i en rad som går utmed huskroppen istället för att vara riktat i rader som går inåt mot huset? Jämför med denna bilden:

Mycket tydligare tycker jag.

Bortglömd plats till höger, trottoaren leder förbi.

Jag har en fundering kring bänkar. De styr verkligen åt vilket håll den sittande ska titta åt och alltså bestämmer den vad vi ska se. Men vad är då bakom bänken, det som inte är meningen att det ska ses. Vad är det som hamnar i antifokus?

Det var gårdagens iakttagelser. Om du har orkat läsa såhär långt så får du nu en belöning! Här kommer bilder på några djur som jag träffade igår. (Ekorren kom så nära som 10 centimeter ifrån mig, wow! Den luktade lite kanin)

Bääää!

Gestaltningsuppdrag: MAKT

Du går på avenyn och tittar ner mot marken. Till höger och vänster om dina fötter ser du kullersten men det du står på är inte kullersten utan en stor stenplatta. Som är hopbunden med fler stora stenplattor i en lång rad utmed hela gatan. Det finns flera av dessa rader som löper parallellt med varandra med ett avstånd på ungefär trettio-fyrtio centimeter dem emellan. Omedvetet har du gått exakt på dessa stenar och undvikit kullerstenen. Du tittar upp och ser tre människor som gör samma sak som du, skillnaden är bara att de går på andra rader än din rad. Makt?

Kan sättet stenen lagts på utöva en makt på mig som får mig att gå på ett speciellt sätt och en speciell plats? Eller uppstår fenomenet endast på grund av att de stora stenarna skapar ett jämnare gångunderlag och för att raderna leder rakt utan omvägar hit och dit? Om jag tänker utifrån mig själv så är jag helt övertygad om att jag använder en sammanvägning av både att hitta den mest praktiska vägen men också den omedvetna påverkan av plattornas mönster. Vad jag nu funderar på är hur långt en kan gå åt det opraktiska hållet utan att bryta den makt som mönster av olika slag håller oss i. En annan intressant fråga kan vara hur medveten gatustensmönsterdesignern är om påverkan av mönstret hos fotgängare.

Stenplattorna på avenyn är utgångspunkten men jag vill dra det gestaltande arbetet bortom det. Jag känner just nu att konceptet är intressantare än själva stenarna men jag har ännu inte någon mer specifik tanke på vad det gestaltande verket ska vara.